thetravellingtwo

 

Vi kom till Le Serre i mitten av olivskörden och med ett antal tusen träd kvar att plocka var det bara för oss att hugga in. Kanske inte helt oväntat använde man sig av en betydligt mer effektiv metod när det kom till att plocka oliverna, elektriska "fingermaskiner" samt större nät som fantastiskt nog var helt utan hål! Att plocka okiver var wwoofarnas ända jobb, vilket innebar att vi bara jobbade ca 6 timmar om dagen, från niosnåret tills dess att solen gick ner vid femtiden.

Förutom familjen, Enrico, Luisiana och Diego så fanns det också en drös med andra wwoofare som byttes ut lite då och då under våra tre veckor på le Serre. Bl.a. tre andra svenska tjejer, något som vi så klart blev lite förvånade över, Tamara som vi redan lärt känna lite på Ebbio, hennes franska kompis och ett par amerikanskor. De manliga wwoofarna tycktes som vanligt lysa med sin frånvaro.

Vi trivdes väldigt bra, familjen var väldigt snälla och välkomnande, vi hade en egen liten lägenhet och maten var alltid utsökt (förutom polentan som var lite väl stabbig för Hannas smak). eller var för blött för a

 

Det ända problemet vi stötte på, något som egentligen inte var ett problem för oss men som likväl hindrade oss från att arbeta, var det otroligt envisa vädret. Under åtminstånde hälften av vår tid på Le Serre regnade det eller var för blött för olivplockning och vi fick absolut uppleva några av det värst åskvädren vi någonsin sett - det går inte ens att jämföra med de fjuttknallar man ibland kan få höra i Sverige. Så mycket tid spenderades nere i soffan framför kaminen där vi jobbade hårt för att ta oss igenom både Tamaras och Enricos respektive filmsamlingar.

The calender girls, my sister's keeper, the freedom writers, my life in ruins, precious, ringaren i nottre dam, it's complicated, GOMORRA, the lovely bones, notting hill, million dollar baby, the reader, rain man, pretty woman, the rocky horror picture show, the da vinci code, 27 dresses, harry potter and the order of the phoenix, no reservations, twilight. Somliga bättre än andra om man nu säger så...

 

Vi åkte också till pisa över en dag så vi fick se tornet i dagsljus och staden lite mer ordentligt än förra gången. Skulle nog dock säga att en dag eller två är fullt tillräckligt för att hinna se Pisa och vad gäller Cecina så är den lilla staden inte mycket att se överhuvudtaget, några fina HP-posters, en liten ekologisk marknad en gång i månaden, COOP och biblioteket där mycket efterlängtat internet fanns att tillgå.

 

PISA

Fyra lutande torn

 

Hanna och Enrico, pavag till olivpressen

oliveroliveroliveroliveroliver....

Ciao!

Nu ar vi klara med olivskorden och vantar nu pa att det ska sluta regna sa att vi kan borja beskara traden.
Undertiden tittar vi pa film, laser, dricker te och har det bra.
Har kommer lite bilder fran Venedig:D




Vi provade valdigt pampiga masker men som tyvarr var for stora for att kunna ta med hem.




Varldens godaste hasselnotsbakelse fanns i Venedig. Vi var tvugna att gora ett aterbesok!

Markuskyrkan var magnifik med allt guld.

Mamma tog manga fina bilder med sin iphone.

Ciao!

 

Lördagen den 30 oktober lämnade vi Ebbio och åkte med tåget genom halva Italien från Toscana upp till Venedig. Utan några större missöden lyckades komma fram till ett soligt och varmt Venedig där vi möttes upp av Eas mamma Maria. Vi tog Vapporetton till hotellet som låg strax bredvid Rialtobron och spenderade sedan resten av dagen med att vandra runt och bekanta oss med staden. Resten av dagarna fram till tisdagen gick i liknande stil. Vi promenerade, åkte båt, besökte Markuskyrkan, letade efter restauranger, åt fantastiskt god ickeitaliensk mat, fikade, provade masker, tittade i affärer, vilade på vårt tokiga hotellrum och njöt av att inte behöva fatta några svåra beslut alls :D

Trots regnet och alla miljontals turister lyckades vi ändå se mycket av denna mycket speciella stad och vi hade det väldigt mysigt! Stort tack till Maria som tog oss bort från en strikt budget och galna italienare för några dagar!

 

Från Venedig tog vi avsked av Maria och satte oss på tåget till Florens. Florens var en stad helt i vår smak - en inte allt för stor storstad där det fanns massvis med spännande saker att se och utforska. Vi bodde på ett märkligt hostel tillsammans med olydiga hundar, amerikanska studenter, australiensare, kanadensare, mexikanare och en fransos. Vi besökte såklart David, Uffisierna, Ponte Veccio, hittebarnshuset och Duomon. Dessutom gick vi till ett gammalt kloster med parfymeri, fler kyrkor, marknader och gelaterior. 

 

Fredagen den 5 november åkte vi vidare till Le Serre, en gård i Toscana med utsikt mot havet.  Här är vi i full fart med att skörda oliver iallafall när det inte regnar. Vi har haft några helt fantastiska åskväder som inte liknar någonting vi sett förut och som kan hålla i sig en hel dag. Ibland har vi plockat oliver i hagel och andra dagar har vi svettats i linne. Vi trivs väldigt bra här och familjen vi bor hos är väldigt vänlig, maten är alltid utsökt och sällskapet är mycket trevligt - här finns tre till svenska wwooftjejer, Tamara som vi lärde känna på Ebbio och Celine från Frankrike. 

Vi har inte riktigt bestämt hur länge vi ska stanna här eller vart vi ska sen, men vi åker förmodligen söderut i slutet av november, till förhoppningsvis lite varmare trakter. 

 

1 NOVEMBER

 

 

Efter tre veckor på ebbio befinner vi oss nu på en välbehövlig minisemester i venedig, långt bort från brölande åsnor, smutsiga hundar och alla miljontals oliver. Det känns väldigt bra.

I slutändan blev dock ebbio en ganska trevlig plats. Franz försvann till afrika och vi fick några lugna sista dagar med olivskörd och annat inte alltför jobbigt arbete. 

Dessutom hade vi två helt magnifika lediga dagar under vår vistelse där. Andra veckan, den 21 oktober, fick vi hänga med Franz och alla hans turister till stranden. Havet var klarblått och inte alltför kallt och solen var fortfarande väldigt stark så vi fick ett par timmar med riktig sommarkänsla innan vi for vidare för att beundra Roselle, en gammal etruskisk ruinstad. Det var inte riktigt lika roligt.

 

Arbetet på Ebbio fortsatte så utan några större förändringar. De amerikanska damerna verkade tycka att vi var förträffligt trevlig underhållning även om det för vår del oftast kändes som om vi jobbade som hotellpersonal. Men vi lärde oss också att undvika extra arbetsuppgifter genom att inte riktigt finnas tillgängliga. Detta gav såklart även utrymme för några trevliga eftermiddagar med promenader, svampplockning, Monteriggionibesök och siesta i solen. 

 

 Den andra trevliga lediga dagen kom som en överraskning i söndags morse. Tre minuter innan avfärd kom nämligen Franz med den förträffliga nyheten att vi kunde få följa med två amerikanska damer och deras privata chaufför på utflykt till tre små städer i toscana. Då en utav dessa råkade vara Montepulciano nappade vi såklart utan någon som helst eftertanke. Det blev verkligen en fullspäckad dag där den lilla staden Pienza var första stopp, Montepulciano dagens självklara höjdpunkt och som avslutades med en ganska snabb tur genom den ändå hyfsat stora staden arezzo (en besvikelse för amerikanskorna vars guidebok bara gav de flesta av arezzos sevärdheter tre stjärnor eller mindre). 

 

 

 

 

Pienza är känd för sin ost och visst ser den smarrig ut?

 

 

 

Epicness!

 

 

Utsikten från klocktornet i montepulciano.

 

CIAO!

vi ar i Cecina nu, pa en mysig liten gard dar olivskorden ar i fullgang. Som vanligt sa har vi varit utan internet sa har kommer lite gamla bilder fran Ebbio.

Lördagen den 16 oktober EBBIO

 

Hej!

 

Det blir inte mycket bloggande nu för tiden tyvärr. Det finns liksom inte så mycket tid för fritid, något vår nye vän Dino ofta informerar oss om. Han är, tillsammans med Mauro (kock),Franz (chefens) enda betalda anställda och jobbar ca 12 timmar om dagen 7 dagar i veckan vilket han även verkar förvänta sig att vi ska göra.

 

Vi gick upp 5.30 lördag morgon, tog farväl av Pignano och av Lulu (liten gammal hund) som tappert masade sig upp så tidigt för att vinka adjö och blev upphämtade av en hektisk Franz som i ilfart körde oss till Ebbio.

Vi fick förmodligen se en av Toscanas vackraste höstmornar med dimmiga berg och en stor klarröd sol. Franz var lyrisk och skrek stup i kvarten att "this is not a postcard, it's reality!" titta hit titta dit, lite svenska och massa bla bla. Han hade dessutom varit uppe och dansat brasilianskdans hela natten så det blev en något annorlunda biltur. 

 

Vi kom till Ebbio klockan åtta, lagom tid för att börja en ny arbetsdag...

Franz försvann illa kvickt (en ihållande trend) och vi lämnades så ensamma med en stor kastrull kokade kastanjer att skala. I Franz frånvaro var det således Dino, en rumän som talar bättre italienska än engelska, som fick uppdragen att hålla oss sysselsatta. Detta skötte han mycket bra genom att ta ut en helt galen åsna på en liten promenad runt gården. Han kom inte så långt och vi kan väl säga att våra första intryck av Ebbio faktiskt inte var särskilt positiva. 

 

Sedan följde några väldigt hektiska långa dagar med några galna omgångar djurmatning (en arbetsuppgift som tillslut urartade totalt och vi har de senaste dagarna inte blivit ombedda att delta), turbo hotelstädning där inte ett damkorn fick förekomma , bäddning (Dino visade stor oro över det faktum att vi inte kunde bädda ordentligt på italienskt vis, vilket såklart skulle bli en stor besvikelse för våra framtida män...en ständigt återkommande diskussion)  samt disk i stora lass. Vad hände med organic farming liksom?

 

Sen kom Mauro (vår kock från Pignano) och tack gode gud för ett familjärt ansikte. Och sen Tamar från israel som också wwoofar vilket har gjort saker och ting betydligt bättre. Hon insisterar på att vi kollar klockan, tar rast och inte jobbar allt för många timmars övertid per dag. 

 

EBBIO är en gård från 1200-talet och hit kommer nu grupper, mestadels bestående av amerikanska medelålders damer, för att göra yoga och relaxa i denna fridfulla omgivning...det är i alla fall vad det står på hemsidan. Att tjattra med dessa damer ingår också i vårt arbete och har vi tur får vi ibland vara med på deras yogaklasser eller till och med följa med på utflykt - i onsdags var vi t.ex i Siena.

 

Mycket är bra här. Vi kommer allt bättre överens med Dino och kommunikationen mellan oss och honom har blivit bättre och vi behöver inte längre höra hans "You no listen" tusen gånger om dagen bara för att vi inte gör saker och ting exakt så som han vill ha dom. Nu kan vi skämta med honom i stället, ett stoooort framsteg. Dessutom är det trevligt att jobba med Mauro i köket, gå ut och plocka svamp och kastanjer och busa med hundarna. Franz är dock inte lika rolig att ha och göra med. Han kan vid första anblicken verka charmig och trevlig men är egentligen en översittare, otrevlig och oförskämd framförallt mot Dino men stundvis även mot oss och gästerna...men som sagt så är han inte här så mycket så oftast är det OK. 

 

vi har ett fint litet rum här och det är inte alls lika kallt  som på Pignano. Dessutom är det betydligt renare och prydligare här och insekterna är färre. 

 

I morgon väntar en kaotisk dag, gruppen som här nu åker hem tidigt på morgonen och ny grupp anländer redan vid lunch. Detta innebär att vi ska hinna med samma mängd arbete som vi förra vecka gjorde på två dagar på en förmiddag - vi får väl se hur det går!

 

 

 

 

 

Kära ärade bloggläsare,

i skrivandets stund sitter vi på la Fontes balkong och njuter av eftermiddagssolen och tar vara på våra sista dagar här på Pignano. Veckan som gått har bestått av växlande väder och en blandning av olika aktiviteter. Regniga dagar har fördrivits inomhus, här arbetar man nämligen inte ute om man riskerar att bli lite våt. Vi har kokat sylt, lagt in gurkor, städat hela mat/vinkällaren samt slappat lite biblioteket.

I två dagar beskar vi olivträd. Hönorna tyckte att det var väldigt spännande att titta på när vi for runt bland deras favorit träd, vi blev dock lite trött på deras kacklande efter ett tag. Mer problematiskt blev det dock när vi tände ett stort bål för att elda upp alla grenarna och hönorna fortfarande var väldigt nyfikna och närgågna. Dessutom såg vi en stor skräckinjagande orm, så det var mycket att hålla ögonen på den dagen...

Hej då!

Hej!

Nu har vi varit pa Pignano i en dryg vecka sa vi tankte beratta lite kort om stallet.
Garden ar jatte stor och helt omojlig att overblicka, vi har formodligen bara varit pa en brakdel av det land som tillhor Pignanos agor. En stor del av gardens byggnader som ar centrerade runt den stora villan ar valdigt gamla men fint renoverade.
I villan, som ligger uppe pa en kulle med superb utsikt over toscanas boljande landskap, finns manga rum for turister och det dyraste sviterna, som vi annu inte sett, kostar upp till 320 euro per natt. Sa har passar det sig inte riktigt att springa runt med sina leriga gummistovlar, vilket vi anda gor lite da och da. Biblioteket dar Wwoofare i allmanhet inte ar valkomna, har blivit vart favorit rum.
Det ar en ekologisk gard och vi tror att det kan finnas en del biodynamiska inslag, men ingenting ar riktigt i sasong just nu. Tomaterna som tyvarr ar i fullgang med att ruttna bort ar det som man i huvudsak tagit tillvara och anvant i koket - dom ar magnifika, speciellt dom sma korsbarstomaterna. Det finns en del djur har ocksa: hastar som turister rider runt pa ibland, lite sma tokiga hons i olivtradgarden, gigantiska grisar (George lurade Hanna med att saga de kunde hoppa over staketet - inte kul! Dom ar verkligen valdigt stora.) katter och ett antal hundar, bl.a. Lulu som ar en gamal trott dam som helst bara ligger i solen hela dagen lang.

Vi bor i ett gult stenhus en bit ner som kallas La Fonte. Vi har ett eget stort rum men delar kok och badrum med vara australiensiska vanner. Huset ar ratt nerganget men Craig och Rebecca hade agnat sina forsta dagar pa Pignano med att skrubba bort den varsta smutsen och fa ut en del av de inneboende smakrypen., sa det ar trots allt ett ganska hemtrevligt litet hus. Det har dock varit extremt kallt pa natten sa vi har provat diverse olika sovutstyrslar for att overleva natten. Hanna har sin mamma att tacka for yllekladerna som tillsammans med fleacejackan blev en utmarkt pyamas. Igar var det dock lite mysigt da vi tande en eld i koket. Det blev iallafall rokigt...

Vi jobbar oftast mellan 9-13 och har sen en lunchrast pa ett antal timmar for att sedan jobba tva timmar till pa eftermiddagen/kvall. Det uppskattas inte att arbeta snabbt och effektivt. Daremot ska allting vara ordentligt gjort, IKEA/Swedish style som dom kallar det. Vi har en helt ledig dag i veckan, den forsta i mandags:



MANDAGEN DEN 27 SEPTEMBER

En av anledningarna till att vi valde att aka till just Pignano var att det ligger sa nara Volterra, en stad fran 1398, som vi lange velat besoka. Sa redan ganska tidigt pa morgonen, var forsta lediga dag, tog vi vara ryggsackar och begav oss ner mot busshallplatsen. Vi orkade dock inte vanta pa nagon buss sa vi bestamde oss for att lifta med tva gamla italienare. De kunde naturligtvis inte ett ord engelska och i baksatet fanns tva gevar men vi hoppade sa klart glatt in anda. Vi kom fram valbehallna och utan att ha behovt spendera nagra pengar alls:D




Utanfor en av de manga kyrkorna.

Det var lite sma kyligt och mulet men det hindrade oss inte fran att vandra de sma slingrande gatorna upp och ner dagen lang. Nar regnet borjade falla lite latt tog vi tillfallet i akt att smita in pa ett kafé for lite formiddagsfika.



Formiddagsfika i skydd fran regnet.


En typisk grand i Volterra



Klocktornet pa Piazza dei priori.

Klocktornet var dagens huvudattraktion. Det fanns mojlighet att ga en guidad New Moon tour men som akta twihards gar man inte pa sant turisttrams!



Ett litet kapell i utkanten av Volterra.




Amfiteatern som kameran inte rikitgt lyckades fanga hur stor den var.




Vi at lunch pa ett valdigt markligt stalle, pizzan smakade pop corn, helt i Hannas samk. Sa klart hade vi ocksa gjort oss fortjanta av en glass!

Vi at antligen var forsta glass i Italien!



mmmmmm









Vi fortsatte med var nya trend och betalade naturligtvis inte pa bussen hem, det funkade mycket bra och vi plannerar att fortsatta sa. vi far val se hur lange det fungerar:P


Ciao!

Dagen efter att vi tagit hand om en brakdel av gardens utsokta sma tomater spenderade vi med att ge mer jord till purjolokarna och med att fa fram orttradgarden under allt ogras. Under helgen sen fick vi jobba med en lite halvgalen mexikanare med stora solglasogon och spansk brytning. Vi flatade sma staket kring gronsakslanden, great fun!





Vi akte med George och hamtade lass efter lass med grenar. Vi forsokte att lara oss lite italienska av honom medan han berattade for oss om sina atta barn, tog kafferaster och rokte hemmarullade ciggaretter. nice guy!





Vi fick sitta pa flaket for att grenarna skulle hallas pa plats under den vilda farden genom terangen.
som mest hade vi ett lass som nadde den lilla bilens tak, kandes kanske inte helt sakert..


Titta sa fint!
Alla barnen pa pignanos montisoriforskola ska fa ett eget litet land.



Vi har dessutom hunnit med att ha var forsta day off, men det tar vi nan annan dag. sa ni far ta och titta in snart igen!

stor kram till sverige och andra nara och kara!

Forsta arbetsdagen rensade vi tomater fran alla fron, skar dem i bitar och mosade dem i en tomatsasmaskin.
Valdigt trevligt arbete..

Hanna med tomat, Craig krossar tomater i bakrunden.



Craig, Hanna och Rebecca.



Hanna staplade burkar med tomatsas i vinkallaren.










Efter en hard dag med tomaterna fortjanade vi lite chill vid poolen, solen var harlig men brannde lite for mycket pa Ea.

Ciao

Efter yoghurten blev det en del hets med biljettkop och adapterfix, men vi hann till taget med minsta mojliga marginal. Nar vi kom fram till Pontedera fick Ea plocka fram skolfranskan och pa sa vis fann vi strax vagen till bussen mot Volterra! bra jobbat dar:D
Volterra va verkligen jatte fint belaget hogst uppe pa ett berg, men den medelitida byn behover vi mer tid och mindre packning for att kunna utforska ordentligt.
Efter var forsta italienska pizzaslice (lovely) for vi vidare pa toscanas ringlande vagar till Il bivio del castel forentino dar vi blev avslappta vid vagkanten... 


Forvantansfulla men lite smatt oroliga over var narmaste framtid...


Tids nog blev vi dock upphamtade av a lovely english gentleman, Benjamin.


vart forsta intryck av Pignano.


Vi blev nog bada lite smatt chockade nar vi sag var nya hem for forsta gangen..breathtaking! Villan fran medeltiden ligger uppe pa en kulle max 5 minuters promenad fran varat lilla hus.
Efter en utsokt liten lunch fick vi resten av dagen ledig for att packa upp, gora oss hemmastadda, jaga spindlar i vart rum etc. Vi delar vart hus med ett super trevligt australienskt par, Craig och Rebecca, som ocksa wwoofar for forsta gangen.

Det finns en del turister har men av nagon anledning verkar dom helt ointresserade av den fantastiska poolen som finns har. Sa efter en svettig formiddag med mycket slit och slap med bagage tog vi oss en valfortjant simtur.



Vi hade inte riktigt raknat med hur varmt det skulle vara har fortfarande men vi antar att ylletrojorna kommer att komma till nytta i december.



Det ar valdigt valdigt vackert har sa det ar okej att vara avis!


Hanna pa vagen ner till vart hus.


pignanos agor



home sweet home


utsikten fran balkongen.
har ar en utmarkt liten plats for att njuta av sol och en bra bok under ledigastunder!


Hoppas allt ar bra!
Ciao

Ovan malnen fick vi till slut en skymt av solen denna graa dag.



alperna <3



Pisa ma vara en fin stad men har fanns bade rattor och en riktigt genom skitig flod...plus nagra creepy snusk killar dessutom. javla italienare!! det galler att sta upp for sig i ett land som detta minnsann.




Efter en kort liten stund pa hostelet var det dags att ge sig ut pa en riktigt tvattakta turisttur!


Ett lutande torn, chocking!!



Finally en vattendrink! mycket valbehovligt vill jag lova




Frukost pa innegarden - alpyoghurt med plastkniv



resten av dagen blev ett annat aventyr med resan till var allra forsta wwoofgard. Titta in nan annan dag om ni vill hora om det! men till vara mammor kan vi ju alltid avsloja att allt ar toppen hittills och att vi trivs mycket bra!

Puss och kram

pa planet

Hej Sverige!