LE SERRE, 5-29 november

 

Vi kom till Le Serre i mitten av olivskörden och med ett antal tusen träd kvar att plocka var det bara för oss att hugga in. Kanske inte helt oväntat använde man sig av en betydligt mer effektiv metod när det kom till att plocka oliverna, elektriska "fingermaskiner" samt större nät som fantastiskt nog var helt utan hål! Att plocka okiver var wwoofarnas ända jobb, vilket innebar att vi bara jobbade ca 6 timmar om dagen, från niosnåret tills dess att solen gick ner vid femtiden.

Förutom familjen, Enrico, Luisiana och Diego så fanns det också en drös med andra wwoofare som byttes ut lite då och då under våra tre veckor på le Serre. Bl.a. tre andra svenska tjejer, något som vi så klart blev lite förvånade över, Tamara som vi redan lärt känna lite på Ebbio, hennes franska kompis och ett par amerikanskor. De manliga wwoofarna tycktes som vanligt lysa med sin frånvaro.

Vi trivdes väldigt bra, familjen var väldigt snälla och välkomnande, vi hade en egen liten lägenhet och maten var alltid utsökt (förutom polentan som var lite väl stabbig för Hannas smak). eller var för blött för a

 

Det ända problemet vi stötte på, något som egentligen inte var ett problem för oss men som likväl hindrade oss från att arbeta, var det otroligt envisa vädret. Under åtminstånde hälften av vår tid på Le Serre regnade det eller var för blött för olivplockning och vi fick absolut uppleva några av det värst åskvädren vi någonsin sett - det går inte ens att jämföra med de fjuttknallar man ibland kan få höra i Sverige. Så mycket tid spenderades nere i soffan framför kaminen där vi jobbade hårt för att ta oss igenom både Tamaras och Enricos respektive filmsamlingar.

The calender girls, my sister's keeper, the freedom writers, my life in ruins, precious, ringaren i nottre dam, it's complicated, GOMORRA, the lovely bones, notting hill, million dollar baby, the reader, rain man, pretty woman, the rocky horror picture show, the da vinci code, 27 dresses, harry potter and the order of the phoenix, no reservations, twilight. Somliga bättre än andra om man nu säger så...

 

Vi åkte också till pisa över en dag så vi fick se tornet i dagsljus och staden lite mer ordentligt än förra gången. Skulle nog dock säga att en dag eller två är fullt tillräckligt för att hinna se Pisa och vad gäller Cecina så är den lilla staden inte mycket att se överhuvudtaget, några fina HP-posters, en liten ekologisk marknad en gång i månaden, COOP och biblioteket där mycket efterlängtat internet fanns att tillgå.

 

PISA

Fyra lutande torn

 

Hanna och Enrico, pavag till olivpressen

oliveroliveroliveroliveroliver....


Kommentarer
Postat av: Hanna

Det låter som om ni får det bättre och bättre! Synd bara att de manliga woofarna är nån annan stans i världen... :)

2010-12-09 @ 21:32:35
Postat av: margot

härligt att höra av er igen. Vi har haft snö och superkyla men det är att föredra framför regn. Nu är det snart dags för er att komma hem. Det känns verkligen som det är väldigt länge sedan vi sågs.Kul foto av tornen.

massor av kramar från Ma

2010-12-10 @ 15:04:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0