Montepulciano
1 NOVEMBER
Efter tre veckor på ebbio befinner vi oss nu på en välbehövlig minisemester i venedig, långt bort från brölande åsnor, smutsiga hundar och alla miljontals oliver. Det känns väldigt bra.
I slutändan blev dock ebbio en ganska trevlig plats. Franz försvann till afrika och vi fick några lugna sista dagar med olivskörd och annat inte alltför jobbigt arbete.
Dessutom hade vi två helt magnifika lediga dagar under vår vistelse där. Andra veckan, den 21 oktober, fick vi hänga med Franz och alla hans turister till stranden. Havet var klarblått och inte alltför kallt och solen var fortfarande väldigt stark så vi fick ett par timmar med riktig sommarkänsla innan vi for vidare för att beundra Roselle, en gammal etruskisk ruinstad. Det var inte riktigt lika roligt.
Arbetet på Ebbio fortsatte så utan några större förändringar. De amerikanska damerna verkade tycka att vi var förträffligt trevlig underhållning även om det för vår del oftast kändes som om vi jobbade som hotellpersonal. Men vi lärde oss också att undvika extra arbetsuppgifter genom att inte riktigt finnas tillgängliga. Detta gav såklart även utrymme för några trevliga eftermiddagar med promenader, svampplockning, Monteriggionibesök och siesta i solen.
Den andra trevliga lediga dagen kom som en överraskning i söndags morse. Tre minuter innan avfärd kom nämligen Franz med den förträffliga nyheten att vi kunde få följa med två amerikanska damer och deras privata chaufför på utflykt till tre små städer i toscana. Då en utav dessa råkade vara Montepulciano nappade vi såklart utan någon som helst eftertanke. Det blev verkligen en fullspäckad dag där den lilla staden Pienza var första stopp, Montepulciano dagens självklara höjdpunkt och som avslutades med en ganska snabb tur genom den ändå hyfsat stora staden arezzo (en besvikelse för amerikanskorna vars guidebok bara gav de flesta av arezzos sevärdheter tre stjärnor eller mindre).
Pienza är känd för sin ost och visst ser den smarrig ut?
Epicness!
Utsikten från klocktornet i montepulciano.
